Om tankens behov av förankring i världen
Om man släpper ut en tanke i världen utanför sin egen kapsel har den möjlighet att förankras i andra människor. På så sätt kan den delta i det mänskliga eko som det kollektiva tänkandet utgör. Det som utvecklat, och fortsätter att utveckla oss som varelser—det som särpräglar oss människor från andra djur.
Vi tenderar att hålla våra ärliga och intuitiva tankar och funderingar inom oss, något som gör att de inte får resonera någonstans. Om en tanke bara cirkulerar runt, runt i den egna kapseln finns risken att vi blir oroliga, till och med dumma och tar dåliga beslut.
I det här verket låter jag mina tankar föras ut ur min egen kapsel på andra våningen, via en tio meter lång gardin som landar på marken utanför. Gardinen som normalt fungerar som en avskärmare från världen utanför, blir nu istället till en bro mellan mig, individen, i kapseln och de förbipasserande människorna. Tyget är 10 meter långt och handmålat med flytande tusch.
Visas varje dag under festivalen mellan kl 12.00 och kl. 14.00.
