Thoughtful Intentions

FACE VALUE

John Athertons formella abstrakta verk är otvetydigt i traditionen av modern abstrakt konst. Vid första anblicken ska de uppskattas helt och hållet i sfären av ren visuell abstraktion och njutningen av att se noggrant sammansatt färg och form. Men, kontra-intuitivt mot denna tradition, kommer Athertons verk inte från den abstrakta konstens linje utan från porträttkonsten. Porträtten eller minnesframställningarna i en anonym skolårsbok från 1980-talet är generna för varje konstverk. När betraktaren inser detta tvingas de med förnyad omsorg reda ut den abstrakta tvetydigheten i verket.

Jag är intresserad av perfektion och de olika sätt vi uppfattar och identifierar oss med. Mitt arbete börjar ofta med en uppsättning instruktioner som leder till subtila variationer enligt min tolkning under tillverkningsprocessen. Perfektion är aldrig det slutliga resultatet, utan är en integrerad del av min kreativa process.

Jag arbetar ofta med små serier eller utgåvor, eftersom det ger mig utrymme att skapa en berättelse utifrån mina instruktioner. Att röra sig fritt inom en gräns, koppla av och låta saker hända. Inom detta utrymme utforskar jag det oväntade genom ofullkomligheter gjorda av min hand, som framkallar uttryck av känslor. Upprepningen håller mitt sinne klart, snacket bleknar och jag kan fokusera på uppgiften. Det repetitiva inslaget kommer naturligtvis från detta sätt att arbeta, ifrågasätter identiteten för vad det är jag utforskar och de ofta oändliga möjligheterna och beslutsfattandet om när jag ska sluta.

Att ta hand om mig är en del av min kreativa process. Jag uppmärksammar på allvar vad jag gör för att undvika misstag, men samtidigt ger jag utrymme för ofullkomligheter. Genom att använda porslin som medium bygger jag på en lång historia som går tillbaka till de kinesiska dynastierna där materialet först upptäcktes. Det är ett så naturligt uttrycksfullt material, till vilket jag kan lägga till en fysisk närvaro genom min narrativa process, skapa en serie objekt som visuellt berättar en historia.

Inom det vidgade textilfältet är Mia Hultgrens praktik ett utforskande av motsättningar och förvandling - både i material och i ämnen. Genom en utforskande och experimentell process i olika textila tekniker, och ibland med material som går utöver fibrer, arbetar hon i det spänningsfält som uppstår mellan material, form och färg. Återkommande teman i hennes arbete är tid, translucens, mellanrum, dekonstruktion och rekonstruktion. Med inspiration från den omgivande miljön utvecklas hennes arbete genom metoder för upprepning, skiktning och sammankoppling.

Till utställningen NAA x SSDD kommer hon att visa konstverk från serien "Connections", en kontemplativ utforskning av vårt fysiska samspel med både medmänniskor och miljön som omger oss. Serien fördjupar sig i den nyanserade dynamiken i våra kontakter, och fångar den intrikata balett av människor när de korsar offentliga utrymmen - hur vi ger plats åt dem vi möter eller tar ett steg åt sidan för att undvika att stöta på någonting. Den belyser de skiftande avstånden som präglar våra möten - hur vi närmar oss och sedan driver iväg. Kopplad till temat för SSDD 2024, Omsorg, visar det hur vi interagerar med lyhördhet, empati och respekt mot de människor eller omgivningar vi möter och interagerar med.

Åka Studio gör designobjekt som engagerar med omsorg på en primal nivå och årets tema stirrade redan tillbaka på dem. Med kärnan i den senaste kollektionen är en uppsättning speglar, är leken med begreppet omsorg regelbundet i spetsen av deras tankar.

De strävar efter att tända sina passioner hos andra genom ett engagemang för att göra arbete som absorberar och reflekterar aspekter av deras närmiljö och en känsla av ansvar för att ta hand om den naturliga världen genom hållbara materialval.

Man kan titta genom en noggrant utformad, medvetet ofullkomlig spegelram, samtidigt som man främjar en känsla av självvård och av osjälvisk plikt gentemot omgivningen.

Genom textur refererar de till de fridfulla och arkaiska naturelement som finns här i Skåne.

Mimi tar med sin kärlek till skulptural form och textur till studion, finslipad under sina år som hon studerade i Storbritannien vid Central Saint Martins, The Ruskin School of Fine Art, Oxford och Royal College of Art. Som konstnär har Mimi ställt ut internationellt.

Jeffrey, efter att ha studerat konsthistoria vid Bristol University, fortsatte med att uppleva många års praktik i konststudior som ägnade sig åt snickeri, formtillverkning och glasarbete.

Åka är Mimi Norrgren och Jeffrey Rogers, konstnärer och designers som nyligen flyttat till Sverige från Storbritannien. Deras kreativa resa har kulminerat i en beslutsamhet att bygga ett företag baserat på skulpturell integritet och hållbara materialval.

Detta projekt började som en idé om att ge vård åt oönskad midja. Tomma Fastgas-containrar utslängda ur bilar, rester av ett nytt sätt att bli hög, skamlig och gömd. De har en dold skönhet.

Att leka med form, färger och sammanhang ger en ny användning och ett nytt uttryck, och skapar olika reaktioner.

Sidobordet LACK är en av de vanligaste möblerna i IKEA-portföljen och en symbol för jakten på det perfekta hemmet. Att ersätta de ursprungliga benen med behållarnas viktorianska form ger en ny form men med igenkännbara former från båda världarna. Brist på lust,

The Chimes siktar på att möta egenskaperna och ljudet hos Fastgas-containrar, med det visuella uttrycket av bohemiska vindspel som vanligtvis skapar soundtracket för new age-postyoga-avslappning, men nu med en något mörkare ton...

Projektet är en blandning av personliga iakttagelser och tankar, av lekfulla experiment med form och perception.

Föremål av begär, professionellt tillverkade av avfall.

ROBERTSON ReDESIGN fortsätter att utforska avfallsmaterialens möjligheter för att skapa unika och attraktiva interiörer, plagg och föremål som kan översättas till kundens behov. Designern Helle Robertson har en bakgrund inom traditionellt skrädderi, mönsterskärning och mode och har alltid varit djupt intresserad av upcycling och återanvändning. Genom att arbeta med en mängd olika återvunna material hoppas hon kunna inspirera konsumenter och kunder att se potentialen i sitt eget avfall, överproduktion eller kasserade material.

”Mitt arbete handlar bokstavligen om konsekvenserna av de föråldrade systemen för produktion och konsumtion som fortfarande råder. Jag gör inga produkter, jag skapar föremål för att få folk att tänka. Jag fortsätter, för jag bryr mig fortfarande.” Helle Robertson, Designer

Sarah Nakiito är en tvärvetenskaplig konstnär som främst arbetar med textilier, växter och andra naturmaterial, kropp och text. Ibland bildar hennes verk rumsliga installationer, men hon arbetar också med kostym och performance.

Till årets SSDD kommer Sarah Nakiito att ställa ut ett utdrag av projektet "Black Female Form" som i sin renaste form är en betraktelse över temat "Självvård". Projektets blick är en avkoloniserande och samtida kartläggning av psykisk ohälsa, rasism, minoritetsstress och metoder för kollektivt helande för marginaliserade grupper.

Rasism, sexism och exotifiering mot den svarta och bruna kvinnokroppen har fått psykisk ohälsa och kolonialt arv att lämna spår och begränsningar i hur vi navigerar i de vita majoritetssamhällena i den globala norden med de förutbestämda villkor som gäller för (särskilt utrikes födda) ) invandrarkvinna idag. Vi har ärvt djupa koloniala psykologiska trauman som leder till en systematisk förklädnad av jaget (kodbyte) och tvingas ta en roll, särskilt i vita rum

Låt mig visa dig hur vackert det är

Ta hand om det handgjorda. Ta hand om textilierna. jag gör

design med en gammal japansk metod, Katazome. Det är att färga med indigo resisted med rispasta

appliceras genom detaljerade handskurna stenciler.

I den här utställningen visar jag mitt arbete med att uppgradera värdet av textilier. Diverse bitar av bomull,

linne och hampa, second hand, vintage överblivna textilier. En gång handgjord, kanske till och med handspunnen

fiber, tidigare gjord, välskött, förälskad och nu i begagnatlådan. Det slitna linne ofta

ger mycket vackra resultat i indigo-karet. Ibland upprepar jag processen genom att lägga en annan stencil

ovanpå det föregående, vilket skapar en subtil dubbelskiktad effekt av designen. De färgade bitarna

med lager av indigoblått förvandlas botaniska mönster till vackra bitar som inte längre kastas ut.

borta-kapabel. Jag använder de färgade bitarna som delar av större collage, monterar dem på väggbonader eller syr

små dyrbara föremål från dem.

Lena Palenius. Jag är en konstnär som arbetar i min egen ateljé, främst med textil. Jag är sedan barnsben

självlärd inom det breda fältet textil, plus att jag har en landskapsarkitekt, magisterexamen. Mina mönster

är botaniska, och med en subtil blandning mellan skärpa i detaljer och flytande perception och drömmande

världar.

En broderiutställning om bandet natur-vara-annan

 

Denna broderiutställning är en del av serien De fem årstiderna av Paula Castro, a

Brasiliansk textilkonstnär. Med hjälp av linne och tråd illustrerar broderierna

feminin, kvinnans kropp i organisk omvandling med naturen och värdet av

varje fas av livscykeln.

Trådarna går genom barndom, ungdom och mognad och ger liv åt processerna

att sörja och mogna. De föränderliga årstiderna är metaforer för tillstånden i landet

själ. Den broderade scenen betonar blomningen av mänsklig intimitet i smärtsam

stunder, värdet av att vara kopplade till varandra och även till naturen.

På så sätt provocerar dukarna oss att känna bandet mellan Natur – Vara – Annan

och att böja verbet att bry sig.

Att bry sig om att titta inåt, känna sig själv, de behov som springer ur

inom, och deras syfte med att vara i världen;

Att vara försiktig med att odla trädgården runt sig själv, och pollinatörer, och

upprätthålla skapandet av liv på planeten.

Att ständigt bry sig om andra i deras hemska höstar

existens. Att alltid vara ett stöd för sin smärta.

 

Händerna tar hand om dig. Händer är huvudpersonerna i den här serien. Med dem tar vi hand om oss själva, var och en

andra och jorden. Med händerna berör vi, vi skapar intimitet och genom omtanke vi

upprätta obligationer. Vi behöver detta band för att känna oss trygga och utvecklas som människor. Därför bry dig

är brådskande och väsentligt. Genom att bry oss varje dag deltar vi i att bygga bandet med oss själva,

mellan oss själva och andra och mellan oss själva och planeten.

Evelina Björnqvist är en materialbaserad formgivare, konstnär och träarbetare. När hon navigerar mellan konceptuell design och hantverk, kretsar hennes praktik kring sensorisk interaktion och den symboliska betydelsen av vardagliga föremål - ofta med utgångspunkt i dess relation till kropp och rörelse. Med ett scenografiskt förhållningssätt är hon intresserad av hur objekt och rumsliga sammanhang kan samverka för att bygga lager av perception. Korrelationen mellan färg och materialitet informerar hennes process såväl som det slutliga resultatet, som kan vara en funktionell eller icke-funktionell del eller installation.

 

Ida Kjällquist är dansare, koreograf och producent. Hennes metoder är inspirerade av filosofin inom GAGA och har sitt ursprung i improvisation, i det oväntade, det outforskade – att ständigt utmana sina invanda impulser till rörelse och att besöka okända platser i kroppen. Hon arbetar med ett intresse för form, snabbhet och kopplande ansträngning med nöje. I sina senare dansprojekt har hon undersökt vardagsrörelsernas koreografiska potential i relation till föremål, taktilitet och imaginära rum. I rollen som koreograf, i nära dialog med intimitetssamordnaren, regissören och skådespelaren, har hon nyligen arbetat inom konstfilm med fokus på nakenhet, intimitet och gränssättning.

"Min konst upptäcker naturens skönhet och naturliga material som ull och kashmir. Använder texturer ännu
sensuell att beröra gillar jag att leka med färgkombinationer och söker efter en meditativ, jämn terapeutisk effekt inom de komplexa harmonierna. Det väsentliga är att genom att känna "den där" energin som vi kallar inspiration och väva in den i formen av materia, med hjälp av materialen jag arbetar med. Trots min industriella designbakgrund är den kreativa processen en intuitionsresa: att stänga av ett "Designer"-läge och slå på "Creator". Det händer ganska ofta, att materialet guidar mig genom formen. I så fall agerar jag bara som artist, efter materialet. På tal om språket, abstrakt impressionism är den jag föredrar i mina verk. Den dagen blir jag en stjärna på himlen, jag ska måla med moln... medan jag under tiden ritar med det som värmer mina händer... och jag hoppas någons hjärtan. Det är därför ull och kashmir är mina favoritmaterial”.

Denna pjäs skapades av 1849 merinoullbollar, upphängda i luften med den genomskinliga tråden. Och det är en
del av serien "Parallella världar". I detta stycke försökte MASHA upptäcka färgegenskaperna hos föremålen (ullbollar) beroende på miljön de har placerats i. Liknande föremål beter sig annorlunda och ändrar färg
egenskaper beroende på föremålen runt omkring. Här visar Masha tydligt och ger betraktaren tolkningsfrihet, att dra paralleller med just människan och hur miljön kan påverka en individ. Med fokus på särskilda fragment är det lätt att se hur färger kan avslöjas på ett mycket olika sätt, beroende på tittarens fokus. SUSPENDED har en mycket stark terapeutisk och meditativ
effekt på en tittare, efter syftet: "Konst som vård". Ljus och skugga spelar på en filtad ullstruktur, gör
varje enskild bit levande och levande. Konsistensen är sensuell att beröra, inbjuder betraktaren att röra sin handflata, för att kasta honom ännu djupare in i sin egen uppfattnings inre värld.